LondonInfo.Se 

Lite om Londons historia

London är en gammal stad och har som så många andra gamla städer vuxit fram och formats genom sin förmånliga geografiska placering. Denna förmån är närheten till vatten och i Londons fall till en stor flod - Themsen. Från första början var mycket av det som idag är London ett stort träsk och det är inte så många hundra år tillbaka som exempelvis Lambeth fortfarande var träskmark. Detta är en väldigt kortfattad historiebeskrivning från Kristi födelse till Millennieskiftet 2000.

Myten säger att det var Brutus från Troja som grundade staden genom att besegra de båda jättarna Gog och Magog. Han kallade sin stad för Nya Troja, Troia Nova. Detta är naturligtvis en legend och om det finns ett korn av sanning någonstans så är det dock inget som kan bevisas. Historikern Geoffrey av Monmouth har skapat sin egen version av hur London kom till och vilka kungar som regerade och när de gjorde det. Sanningen är att man inte kunnat finna så väldigt många bevis för att något av det han skrivit är sant.

Vad som är sant är att Londons historia sträcker sig 2000 år bakåt i tiden, det vill säga ända tillbaka till Jesu tid och på den tiden var Romarriket utbrett över världen och sålunda har London sitt ursrpung som en romersk bosättning. Visst fanns det bosättningar här innan, men arkeologerna har inte funnit bevis för någon större sådan, endast mindre och spridda sådana. Så när romarna kom hit och påbörjade sin invasion så skulle de lägga grunden till en av världens mest fantastiska städer och än i dag kan vi se lämningar från denna tid.

Man räknar att staden Londinium grundades omkring år 50, det vill säga cirka sju år efter invasionen och staden hann nätt och jämnt bli tio år innan den jämnades med marken av Boudica och hennes här. Romarna lät sig dock inte besegras hur enkelt som helst och staden byggdes upp igen och skulle växa sig så stor att man valde att uppgradera den till huvudstad i stället för den dåvarande som var Colchester. Precis som i många andra romerska städer byggdes allt från fort till badhus, teatrar och tempel upp och befolkningen ökade explosionsartat.

Omkring år 200 tillkom den imponerande försvarsmuren som skulle skydda staden från attacker. I området kring Museum of London och vid Tower Hill kan man än i dag se resterna av denna imponerande, nära tvåtusen år gamla mur. Varje gång man sätter grävskopan i marken för att ge plats åt nya byggnader, brukar man kunna stöta på en eller annan romersk lämning, som Mitrastemplet där Bank of England en gång låg. Vi skall också komma ihåg att det London som fanns på denna tid och som skyddades av muren fortlever idag som City of London, vilket då är den inre stadskärnan och allting utanför är senare tillkommet, exempelvis City of Westminster.

Men säg det som varar... Romarrikets storhetstid skulle komma och gå och Londinium skulle falla och överges i samband med att den romerska ockupationen av Britannia upphörde år 410 och innan århundradet nått sitt slut skulle staden i stort sett vara tom och öde. Detta bereda plats för nästa fas i historien, då anglosaxerna tog över.

Under 600-talet började det anglosaxiska riket ta form och London fick sin första kristna biskop sedan romartiden. Biskopen, vid namn Mellitus, sägs ha grundat den första St. Paulskatedralen, om än kanske inte lika ståtlig som efterföljarna. Det anglosaxiska riket bestod av flera små kungadömen, varav Mercia var det som skulle få störst inflytande över London och år 730 ansågs staden stå helt under Mercias kontroll.

Sedan kom vi och förstörde alltsammans... Ja kanske inte "vi" på samma sätt som idag, men vikingarna hade London som sitt favoritställe att plundra och förstöra under större delen av 800-900-talen. Bland annat har de fått skulden för att rivit ner London Bridge, men för vilken gång i ordningen är det ingen som exakt har koll på. Det var faktiskt danska vikingar som stod för den mesta av detta och det var först när man besegrat kung Knut som England kunde stå under eget styre igen

Edward Bekännaren var den förste kung att bestiga tronen efter den danska erövringen och han har efterlämnat ett rejält monument i London i form av det kloster han grundade: Westminster Abbey. Han är själv begravd i koret och hans grav kan basökas när man är i kyrkan, om än lite på avstånd. Hans död markerar begynnelsen av en ny era både för landet och London och skolbarn brukar få lära sig detta årtal, 1066, året då Wilhelm Erövraren tog makten after Slaget vid Hastings.

Flera betydande landmärken uppstod vid denna tid, den normandiska tiden och främst av dessa är Towern. Man konstruerade även den längst varande versionen av London Bridge som var den enda bron över Themsen under mer än ett halft årtusende. Först 1729 togs en andra bro i drift, Putney Bridge och idag är det broar lite här och var. Palace of Westminster byggdes också under denna period och en liten del av detta finns kvar idag i den nuvarande byggnaden.

Denna tidsperiod såg ett flertal historiska gestalter passera förbi, gestalter som gjorts odödliga av personer som Shakespeare och Sir Walter Scott, exempelvis Rikard Lejonhjärta och hand broder Johan Utan Land, eller varför inte Rikard III (En häst! Mitt kungarike för en häst...). London hade ett bondeuppror i slutet av 1300-talet under ledning av Wat Tyler, en annan känd figur i Londons historia. Hemska saker som Digerdöden härjade i London, precis som överallt i Europa vid denna tid och man förlorade ungefär halva befolkningen. London var en trång och smutsig stad, med santiära problem och var nog egentligen en ganska odräglig plats att vistas i.

Det kanske inte blev så mycket bättre under 1500-talet, men London fortsatte att växa. Rikard III hade besegrats av Henrik VII vid slaget på Bosworth Fields 1485 och Tudordynastin hade uppstigit på tronen. Reformationen påbörjades och skulle kulminera med Henrik VIII:s brytning med påven och instiftandet av den anglikanska kyrkan. Visserligen försökte hans efterträdare, Maria (Bloody Mary) att återföra katolicismen, men efter hennes död då Elizabeth I besteg tronen sopades resterna av detta under mattan. Elisabeths tid betraktas som tudortidens höjdpunkt och kulturen i London blomstrade som aldrig förr. Detta var Shakespeares tid och hans Globe Theatre i Southwark var ett viktigt kulturcentrum. Idag finns inte originalet kvar, men man har byggt en ny teater i samma stil ungefär på samma plats. Det var också under Elizabeths tid som det Ostindiska Kompaniet grundades och England började göra sig gällande som sjömakt.

1600-talet var tiden då dagens London påbörjades och mycket av vad vi ser i London idag härstammar från denna och senare tid. Framför allt beror detta på ytterligare ett viktigt årtal i stadens historia, nämligen 1666. Det var året då kunglige bagaren på Pudding Lane lyckades med konsstycket att bränna ner halva London i vad som kommit att kallas Den Stora Branden. Detta gav arkitekten Christopher Wren en möjlighet att sätt sin personliga prägel på London. Det finns knappt en byggnad från denna tid som inte bär hans signatur och den största och mest triumferande av dessa är St. Paulskatedralen.

Det var även under 1600-talet som några mycket historiska händelser inträffade i London. Dels avrättades en kung för första gången i landets historia och dels hade man en period då monarkin var utbytt mot republik. Jag syftar naturligtvis på Oliver Cromwells revolution som kulminerade med avrättningen av Charles I i januari 1649 och som, i princi, rann ut i sanden med Cromwells son Richard och återupprättandet av monarkin 1660 med Charles II som kung. Som om dessa händelser inte var nog så härjades London åter av pesten under 1665 och man förlorade ungefär en femtedel av befolkninge. Ovanpå allt detta så brann alltså stora delar av staden ner följande år.

Vi närmar oss det moderna London och under 1700-talet blomstrade arkitekturen som aldrig förr och som redan sagts hade Sir Christopher Wren sin storhetstid efter branden 1666 och många andra arkitekter kunde också leva ut under denna tid. Themsen såg nya broar tillkomma, dels den från London Bridge avlägsna Putney Bridge, men också en närmare konkurrent, Westminster Bridge som tillkom 1750 och som gjorde överfarten betydligt lättare och länkade City of Westminster med södra London på ett smidigt sätt. Bland de nya byggnader som tillkom finns bland annat Buckingham House, som så småningom skulle bli Buckingham Palace.

1800-talet dominerades i stort sett av drottning Victoria och den viktorianska eran efterlämnar många spår både i konst, litteratur och arkitektur. Det stora växthuset i Kew Gardens är den i dag största kvarvarade viktorianska glasbyggnaden i världen och tillkomsten av alla muséer i Kensington är ett arv från Victoria och maken, Prins Albert. Konsertsalen Royal Albert Hall och monumentet Albert Memorial är två fantastiska skapelser från denna tid, liksom Bank of England, som ju dessvärre förstörts av en modernare arkitekt.

Många av Londons alla pubar härstammar från 1800-talet och har var och en en intressant historia att berätta för besökarna - om de vill lyssna till den. London är nu en metropol, en av världens största städer (om inte den största av dem alla) och är centrum för det brittiska imperiet. Fattigdomen är dock stor och klasskillnaderna påtagliga. Reformer behövs och allt detta leder till förändringar i Londons styresätt. Saniteten blev bättre i och med att man byggde ett enormt avloppssystem, som används än idag och instiftandet av sju nya kyrkogårdar, idag med smeknamnet The Magnificent Seven, då de gamla kyrkogårdarna var fulla och sanitära olägenheter.

Tunnelbanan och järnvägsnätet upstod under detta industrialismens århundrade och man såg uppförande av den sista nya bron över Themsen, Tower Bridge, med sin ångdrivna klaffbro. Houses of Parliament uppfördes och klockan Big Ben hängdes i klocktornet. Nelsonkolumnen och Trafalgar Square byggdes och London fick den struktur som den har idag, även om staden fortfarande består av ett myller av ologiska gator och tätt placerade byggnader.

Under 1900-talet har London moderniserats ytterligare och de nya broar som dragt över Themsen har varit enkom för transporter med järnväg. Man har fått flygplatser och man har blivit ett centrum för handeloch kultur långt utöver vad någonsin Albert och Victoria kunde drömma om - eller kanske inte. Två Världskrig har också förändrat staden något. Spår efter tyska bombningar kan ses på olika håll, exempelvis vid Kleopatras Nål som bär rester av den allra första bomräden. Monarkin finns kvar, även om den inte har något direkt inflytande längre och har man tur kan man se drottningen i farten i olika sammanhang.

De senaste arkitektoniska tillskotten till Londons horisont är bland andra 30 St. Mary Axe som påminner om ett enormt Fabergéägg (eller vad nu fantasin vill), The Shard, London Eye, O2-Arenan och den ovanligt formade City Hall. Den nya gångbron över Themsen invigdes av drottningen på förmiddagen den 10 juni 2000 och stängdes av polisen på eftermddagen då den bedömdes livsfarlig att gå på. Två år senare öppnades den igen, betydligt förstärkt och nu är den okej att använda.

London är i ständig förändring och vad som kommer att ske fram till årsskiftet 2099-2100 är det väl ingen som vet. En sak är dock säker och det är att så länge hjärtat slår kommer det slå lite extra för London och så länge jag kan kommer jag att resa dit.

Sidan uppdaterad onsdag den 6 juli 2016, Jan B. Larsson © 2008-2017