Westminster, 
, 
Horse Guards Parade, 3, 11, 12, 24, 53, 87, 88, 159, 453, N2, N3, N11, N44, N52, N87, N136, N155, N159, N381
Banqueting House är allt som återstår av det gamla, kungliga slottet Whitehall Palace. Som namnet antyder hölls banketter här och inte minst den årliga maskeradbalen. Mest känt är det för att vara platsen för en revolution och avrättningen av en konung, Charles I.
Men, jag skall börja från början. Först och främst tillhörde marken och byggnaderna på den, Ärkebiskopen av York och på 1500-talet byggdes här ett magnifikt residens för innehavaren detta ämbete. York Place var redan från början väl placerat i maktens centrum och herrarna som ockuperade var väl verserade såväl i kyrkliga ting som politiska. 1514 var ett år att minnas, ty det var då Thomas Woolesy utnämndes till Ärkebiskop av York och tog York Place i besittning. Kardinal Woolsey, ty han var ju faktiskt även detta, var en av Henrik VIII favoriter (i alla fall för tillfället) och han började bygga ut York Place som snart blev ett av kungens favoritställen att besöka.
Nåväl, det dröjde inte förrän Woolsey började falla i onåd hos kungen och detta innebar, bland annat, att alla hans tllgångar i södra England, inklusive Londonresidenset York Place, föll i kungens händer. Av alla kardinalens tillgångar var York Place det viktigaste i kungens ögon. Detta för att hans eget palats eldhärjats och nästan förstörts helt och hållet och tvingat honom att ta tillflykt i Lambeth Palace. Han lät döpa om York Place till Whitehall och nu hade kungafamiljen äntligen ett ansenligt residens i Westminster igen. Nu började Henrik utöka Woolseys byggnad med flera andra byggnader och en tennisbana (han var ju trots allt en sportsman och renässansfurste ut i fingerspetsarna). Vid hans död var Whitehall Palace det största kungliga slottskomplexet i Europa!
Eliabeth I, Henriks dotter, lät uppföra ett nöjespalats på den plats där dagens Banqueting House står, vars syfte var att tillhanda underhållning vid hennes äktenskapsförhandlingar med hertigen av Alençon. Det gick ju åt... skogen som alla vet, men festsalen fortsatte att ha betydelse även framledes. Elisabets antagonist, Mary Queen of Scots, blev visserligen avrättad på Elisabets egen order, men vid Elisabets död fick Marys son, James I (Jakob I) ta över tronen. Han lät ersätta den gamla träbyggnaden med en mer permanent sådan i sten. Anledningen var att han förstod att utnyttja den nya trenden, den med maskerad (ja även vår egen Gustaf III föll ju bokstavligen för den biten) och behövde ha en plats för detta. Att han var fast besluten att hålla den årliga maskraden återspeglas i hans beslut att omedelbart återuppbugga festsalen efter en brand år 1619.
Men det var James son, Charles I som skulle föra Banqueting House in i historieböckerna. På mer än ett sätt. Hans far må ha lät anlita arkitekten på modet, herr Inigo Jones att bygga huset i fråga, men för att hedra sin far (som Guds fjärde bud påbjuder i vår lära) anlitade han den flamländske konstnären, Sir Peter Paul Rubens att utföra ett antal takmålningar för att glorifiera faderns gärningar. Jag säger er alla: dessa målningar är de mest fantastiska takmålningar man kan tänka sig. Sixtinska Kapellet och Michelangelo i all ära, men detta är otroligt. Vi talar trots allt om nio takmålningar i olika storlekar från 9x6 meter till 13x3 meter. Alla visar James I i all hans glorifierade ära. Rubens tjänade flera tusen pund på affären och fick en riddarvärdighet på köpet.
Sex av de nio takmålningarna som Rubens utförde på uppdrag av Charles I
Det är ganska ironiskt att Charles lade ner sådan möda och tanke på Banqueting House, eftersom det var här utanför han mötte sitt öde när Cromwell tagit makten och förvandlat England till republik. Han leddes genom den stora salen, under målningarna som föreställer hans faders gärningar, ut genom ett fönster till schavotten där han halshöggs den 30 januari 1649. Oliver Cromwell övertog Whitehall Palace och använde bland annat Banqueting House för att ta emot emissarier. När man slutligen, efter Cromwells död, återupprättade monarkin med Charles II som kung, fortsatte livet i Whitehall, men inte riktigt med samma glöd som tidigare.
1698, under William och Marys regeringstid (fast Mary hade dött redan några år innan) brann hela Whitehall Palace ner. Det enda som klarade sig var just Banqueting House. Kungen och drottningen hade för länge sedan övergivit Whithall till förmån för Hampton Court och Kensington Palace, så det gjorde nästan ingenting att slottet brann ner. Ett förslag från Christopher Wren att återuppbygga det förkastades. Så småningen uppläts området till byggnation av privatbostäder.
Idag hålls faktiskt fortfarande banketter här för de som vill hyra festsalen. Vad det kostar kan man säkert ta reda på om man kontaktar de som har hand om det hela. Besökare är välkomna och det är till och med tillåtet att fotografera (i alla fall var det ingen som protesterade när jag gjorde det).
Fasaden ut mot Whithall. Det var ut genom det vänstra fönstret (antagligen) på
första våningen som Charles I klev ut på schavotten till sin egen avrättning.
, Uppdaterad
2012-04-19